Jordahl om Johansson

Dagsläsningen handlar om Annelie Jordahls initierade bok om författaren Elsie Johansson. Den sistnämnda har bland annat skrivit den oerhört populära trilogin om Nancy och hennes uppväxt i 1939-1940 talets Sverige. Boken är rolig och Johansson själv är direkt och talar gärna om sina texter som konstverk i sin egen rätt. Flera gånger berörs problematiken att man läser hennes alster biografiskt - som om de handlade om skribenten själv - Johansson värjer sig bestämt mot denna läsart.

I kyrkan

I kyrkans tak klänger
tusen ansikten
när en Gud rasar ned
i sin skrud av blod och ben


© Fredrik Wolf 2010

Rysk nobelpristagare i Gulag

Vad som händer när man är kritisk i en totalitär och diktatorisk stat som inte tillåter opposition handlar Aleksandr Solzjenitsyns roman En dag Ivan Denisovitjs liv om. Författaren satt själv i arbetslägret Gulag och vittnar om ett eländigt liv i kyla och svält. Solzjenitsyn fick även nobelpriset i litteratur och bodde flera år i USA i, förvisad från Ryssland eller dåvarande Sovjetunionen. Läs en del av vår närhistoria!

Erik Lindegren 1910-1968

Modernisten från 1940 talet är det förvånansvärt tyst om idag, tycker i alla fall Ander Cullhed professor i litteraturvetenskap som även skrivit avhandlingen Tiden söker sin tröst (1982) . Så har även undertecknad dock en blygsam B-uppsats om debutsamlingen mannen utan väg (1942). Jag minns bildkatalogen, staplandet av metaforer och dikternas mörker som bland annat avspeglade ett pågående världskrig. Spegelsalen kommer förmodligen aldrig att lämna synfältet. Dikterna finns i hyllan - tror jag söker upp den en nära dag och återstiftar bekantskapen med Lindegren.

F.

In Memoriam Bengt Emil Johnson

Poeten, mångsysslande radiomannen, ornitologen och ljudkonstnären Bengt Emil Johnson (1936-2010) har lämnat jordelivet. Varje ny diktsamling från denna penna emotsågs med glädje och höga förväntningar. Nu är det tyst - alltför tyst.

Varken linjerat eller rutat

Frågan är kanske irrelevant men icke desto mindre kan den ha sin plats i det litterära samtalet. Dator eller papper och penna, vilken typ av penna frågar den nyfikne. Ett personligt val styr förstås - vi har hört alla varianter om hur en del inte på några villkor kan nedteckna sina berättelser i Microsoft Word eller annat tekniskt avancerat ordprogram. Skrivandet är för dem ett hantverk som kräver verklig fysisk ansträning. En ordinär kulspetspenna kan göra jobbet - varför inte - skrivdonet är enbart ett redskap för fantasin och tanken.

Själv krafsar jag hastigt ner (innan de försvinner) ord, meningar, bilder och annat som kanske kan utvecklas till något mer bestående med tiden. Ibland sker det på omkringliggande räkningar eller annat papyrus utan egentligt syfte. Då och då glöms de bort, förträngs och stryks över. Andra gånger växer de till något helt oförutsett och inbjudande.

Så kan det gå till i bästa fall.
Hör gärna av dig om du har liknande erfarenheter!

Fredrik