Poetiskt om ungdomsår

Aase Berg, poet, kritiker (f 1969) gestaltar ungdomsåren turbulenta känslokast med utomordentlig skärpa. Vuxenvärldens hägrande monster ligger och väntar runt hörnet på de olyckligt vetande tonåringarna. Vuxna försöker ituta barnen att livet är något tråkigt man måste genomlida under tiden på "jobbajobbatåget". Enastående och precisa formuleringar.

En ledig man

Författaren Jamel Hamous andra roman handlar om Erik. Utbildad jurist som saknar praktik. Huvudpersonens problem är att han inte vill göra något, förutom att spela tevespel, dricka alkohol på krogen, dejta damer och slappa rent allmänt. Bor hemma hos kompisen John slaggar på soffan. Låter gärna andra betala. Man frågar sig om han inte har några planer med sitt liv - vad vill han?

När vännen planerar att flytta ihop med sin flickvän måste Erik plötsligt finna annat boende - han tvingas att ta tag i sitt liv på ett eller annat sätt. Hamnar ute på en skärgårdsö som assistent hos en säregen whiskepimplande gammal man vid namn Hugo. Långsamt förändras Eriks attityd genom umgänget med öborna och livet på ön Röja. Eller vad är det som sker?

Språket i romanen är okomplicerat och lättläst. Om man blir klokare av att läsa boken vill jag inte påstå. Därtill är huvudpersonen alltför blek och oskarp. Vad har format Erik till den han är? Föräldrarna kan vara en ledtråd. E blommar upp vid några tillfällen och visar initiativkraft. Om Helena skulle jag vilja veta mer. Människor bedöms ofta utifrån sitt yrke och vad de sysslar med inte hur de är som personer. Vilket kan vara missvisande i många fall. Kanske är det en enkel ingång till samtal att först fråga efter vad någon arbetar med. Men hur mycket säger det om personen i fråga?

F.

Kropp & Själ om barndom

I veckans avsnitt av radioprogrammet Kropp & Själ i P1 avhandlas barndomen. Missa det inte, kan höras via SR:s hemsida i efterhand.

Har vi alla behov av att berätta om vår barndom? Skriva ner tankar och minnen för att åter levandegöra eller bearbeta och handskas med en del av det egna jaget.

Hur det egentligen kan men veta det kan man återskapa eller rekonstruera det som en gång var? Kan man genom att fråga sina föräldrar komma i kontakt med den tiden och skapa en bild av den? Blir det inte deras bild som kanske inte stämmer överens med din? Något som kan ge upphov till konflikt är då olika bilder kolliderar. Möjligen finns det en önskan att bevara en slags idealbild, en rosenröd utan mörkare inslag. Vad händer då vi väljer att väja för och ignorera obehagliga minnen? Nödvändigt i svårare fall säkerligen. Och om man till stor del saknar minnesbilder - vad betyder det?

Tänk själv!

F.

Dying to Sin

Så heter den engelskspråkiga kriminalroman som jag just nu läser, utgiven 2007 och författad av Stephen Booth.

Vanligtvis - så långt mina deckarkunskaper nu sträcker sig - så visar erfarenheten på en för halvfärdig och skissartad personteckning. Intrigen och fallet är det enda och viktiga, ofta med makaber blodspillan som effektsökeri. Vill nu poängtera att jag kan ha helt fel. Det finns som många känner till en mängd fördomar beträffande kriminallitteratur. Och visst har man stött på författarskap i genren där man läst en halv sida och sedan lagt av på grund av för torftigt språk. Men det gäller förstås inte bara deckare. Böcker är lite som människor - kemin måste finnas där om det skall funka.

I den här boken hittar man till att börja med ett lik nedgrävt ute på Pity Wood Farm. Frågorna hopar sig och kommisarierna Diane Fry och Ben Cooper börjar gräva i dubbel bemärkelse. Karaktärerna är skickligt gestaltade och komplexa och därmed också intressanta och levandegjorda. De bär handlingen framåt och fallet har sitt centrum deras agerande och tänkande. En stilistiskt välskriven och sugande berättelse som man gärna dras ner i.

F.

Bokrean och Elsie Johansson

Igår kunde man börja förhandsbeställa årets reaböcker på två av nätets stora boklådor. Ögnade igenom urvalet, vilket tog ungefär två timmar i anspråk. Några fynd kan man göra. Men på den skönlitterära horisonten var det aningen tunnsått. Ett tips vill jag dock förmedla (den som starkt ogillar tips kan sluta läsa nu) och det är Sin ensamma kropp av Elsie Johansson. Förra året tilldeldes författaren och boken Sveriges Radios romanpris. En vidunderlig historia om en kvinna och hennes uppvaknande och tillbakablickande. Njutbar läsning i varje mening.

F.

Vart tog all denna kärlek vägen?

Mellan åren 1959-1969 var konsertpianisten Käbi Laretei gift med regissören och filmskaparen Ingmar Bergman. Boken innehåller brevväxlingen dem emellan. Läsaren möter två individer som vigt sina liv åt konsten. Inledningsvis är de båda lyckliga och lyfter varandra men efter ett tag så vänder det hela och misstänksamhet och svartsjuka drabbar främst Bergman och relationen börjar svaja. De förblev goda vänner långt efter att äktenskapet tagit slut och diskuterade ofta vad som gick snett och varför det inte fungerade. Kanske borde fler par som gått skilda vägar göra det - skulle det vara tänkbart - ens önskvärt?

Både Laretei och Bergman är goda stilister och stundtals poetiska i sina kärleksförklaringar. Men som helhet förblir boken en bagatell. Urvalet av brev är väl tillrättalagt och ofarligt.

F.

Barndom av Bo Carpelan

I Bo Carpelans roman Barndom (2008) får vi följa unge David Ekros under hans uppväxtår i Helsingfors med start på trettiotalet. Inledningvis så saknar texten tempo och karaktärerna är tämligen bleka. Det råder stiltje och historian står still. Men efter ungefär 70-80 lästa sidor så har berättelsen öppnat sig och karaktärerna börjar leva sina liv. Sett genom en ung pojkes ögon kan livet och verkligheten te sig skrämmande. Kan vi lita på det vi ser? Vad är beständigt och hur kommer livet utveckla sig? Vad kommer hända med mig och mina nära? Troligen har vi alla burit liknande tankar inom oss genom olika perioder av vår levnad. Försvinner de med åren? Knappast. Avtar deras styrka och ibland lamslående tyngd? Knappast. När vi minst anar det rycks mattan under våra fötter undan och vi faller - hur långt och länge vet vi inte - men en sak är säker - någonstans därnere i mörkret finns en botten och när vi når dit kommer det att göra ont.

F.