söndag 14 februari 2010

Dying to Sin


Så heter den engelskspråkiga kriminalroman som jag just nu läser, utgiven 2007 och författad av Stephen Booth.

Vanligtvis - så långt mina deckarkunskaper nu sträcker sig - så visar erfarenheten på en för halvfärdig och skissartad personteckning. Intrigen och fallet är det enda och viktiga, ofta med makaber blodspillan som effektsökeri. Vill nu poängtera att jag kan ha helt fel. Det finns som många känner till en mängd fördomar beträffande kriminallitteratur. Och visst har man stött på författarskap i genren där man läst en halv sida och sedan lagt av på grund av för torftigt språk. Men det gäller förstås inte bara deckare. Böcker är lite som människor - kemin måste finnas där om det skall funka.

I den här boken hittar man till att börja med ett lik nedgrävt ute på Pity Wood Farm. Frågorna hopar sig och kommisarierna Diane Fry och Ben Cooper börjar gräva i dubbel bemärkelse. Karaktärerna är skickligt gestaltade och komplexa och därmed också intressanta och levandegjorda. De bär handlingen framåt och fallet har sitt centrum deras agerande och tänkande. En stilistiskt välskriven och sugande berättelse som man gärna dras ner i.

F.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar