Jordahl om Johansson

Dagsläsningen handlar om Annelie Jordahls initierade bok om författaren Elsie Johansson. Den sistnämnda har bland annat skrivit den oerhört populära trilogin om Nancy och hennes uppväxt i 1939-1940 talets Sverige. Boken är rolig och Johansson själv är direkt och talar gärna om sina texter som konstverk i sin egen rätt. Flera gånger berörs problematiken att man läser hennes alster biografiskt - som om de handlade om skribenten själv - Johansson värjer sig bestämt mot denna läsart.

I kyrkan

I kyrkans tak klänger
tusen ansikten
när en Gud rasar ned
i sin skrud av blod och ben


© Fredrik Wolf 2010

Rysk nobelpristagare i Gulag

Vad som händer när man är kritisk i en totalitär och diktatorisk stat som inte tillåter opposition handlar Aleksandr Solzjenitsyns roman En dag Ivan Denisovitjs liv om. Författaren satt själv i arbetslägret Gulag och vittnar om ett eländigt liv i kyla och svält. Solzjenitsyn fick även nobelpriset i litteratur och bodde flera år i USA i, förvisad från Ryssland eller dåvarande Sovjetunionen. Läs en del av vår närhistoria!

Erik Lindegren 1910-1968

Modernisten från 1940 talet är det förvånansvärt tyst om idag, tycker i alla fall Ander Cullhed professor i litteraturvetenskap som även skrivit avhandlingen Tiden söker sin tröst (1982) . Så har även undertecknad dock en blygsam B-uppsats om debutsamlingen mannen utan väg (1942). Jag minns bildkatalogen, staplandet av metaforer och dikternas mörker som bland annat avspeglade ett pågående världskrig. Spegelsalen kommer förmodligen aldrig att lämna synfältet. Dikterna finns i hyllan - tror jag söker upp den en nära dag och återstiftar bekantskapen med Lindegren.

F.

In Memoriam Bengt Emil Johnson

Poeten, mångsysslande radiomannen, ornitologen och ljudkonstnären Bengt Emil Johnson (1936-2010) har lämnat jordelivet. Varje ny diktsamling från denna penna emotsågs med glädje och höga förväntningar. Nu är det tyst - alltför tyst.

Varken linjerat eller rutat

Frågan är kanske irrelevant men icke desto mindre kan den ha sin plats i det litterära samtalet. Dator eller papper och penna, vilken typ av penna frågar den nyfikne. Ett personligt val styr förstås - vi har hört alla varianter om hur en del inte på några villkor kan nedteckna sina berättelser i Microsoft Word eller annat tekniskt avancerat ordprogram. Skrivandet är för dem ett hantverk som kräver verklig fysisk ansträning. En ordinär kulspetspenna kan göra jobbet - varför inte - skrivdonet är enbart ett redskap för fantasin och tanken.

Själv krafsar jag hastigt ner (innan de försvinner) ord, meningar, bilder och annat som kanske kan utvecklas till något mer bestående med tiden. Ibland sker det på omkringliggande räkningar eller annat papyrus utan egentligt syfte. Då och då glöms de bort, förträngs och stryks över. Andra gånger växer de till något helt oförutsett och inbjudande.

Så kan det gå till i bästa fall.
Hör gärna av dig om du har liknande erfarenheter!

Fredrik

Haiku: Fågelsöga

Sommarens glastak
i fågels gula öga
- speglade gåtan


© Fredrik Wolf 2010

Läsandet och Jenny Diski

Läsningsmotståndet verkar vara över för denna gång - återigen är allehanda texter inbjudande. Jenny Diskis Den motvilliga resenären blir den första att dyka in i.

Medan hettan fortsätter torka ut våra liv.

Brunnsparksprofeten

Gunnar Björling (1887-1966), den finlandssvenske modernistpoeten vars dikter rubbar världar bör man inte missa. Bodde nära Kaivopuisto/Brunnsparken i Helsingfors. Via länken kan du höra honom läsa några av sina egna dikter. En upplevelse!

http://www.yle.fi/elavaarkisto/?s=s&g=7&ag=69&t=276&a=4500

Abduction

His tongue
lingers like
a serpent
towards
your
voiced letters

© Fredrik Wolf

La Luna

The moon wears
its mask
stitched in blood
while the carpenter of Saturn
pulls nails
out from his head
for their sister’s burial.

© Fredrik Wolf

The Clergy

Like a beast
in a ballad
sung by
the headless priest
ashes of lives
are aborted by

the blindness of "God"

© Fredrik Wolf

Gunnar Hardings poesi

Vandrar runt i Hardingland och njuter av det följsamma och det uppöppnande språket i senaste diktsamlingen Innerstad. Prosapoetiska texter som ibland är upp till tre sidor långa! Här ett smakprov från inledande dikten "Blåmesen vid Johannes kyrka":

Också stenstäder är fyllda av småfåglar.
Om nätterna är de fångna inne i kyrktornet.
De sovande husen vänder sina parabolantenner mot himlen
för att fånga in månskenet
ovanför kontorsbyggnadens fyra upplysta rektanglar

Primitive

Like a blind mole

he tastes her skin.

Like an anacronism

he bends over her back -

then wildly enters

her open

portal

of flesh

and otherness.

© Fredrik Wolf

Perioder av intensiv lättja eller icke-läsning - mer skriva!

Funderar över hur det kommer sig att jag just nu befinner mig i en period där avståndet till text ökar. Upplever ett motstånd inför att ens närma mig texter, mjölkpaketets undantagna. Fast ändå kanske inte - känner nästan en sorts olust inför dessa tecken. "Bokstävlar" som Gunnar Ekelöf så väl uttryckte det .

Första numret av en DN-prenumeration kom idag i lådan, än har jag inte läst kulturbilagan som jag annars gladeligen slänger mig över. Men något har skett - håller på att ske - vad kan det vara? En viss mättnad infinner sig efter tunga perioder av mycket text. Skriver mer själv för tillfället och där försvinner mycken energi. Tänkandet som föregår skrivandet belastar. Prövandet av formuleringarnas bärkraft, veta kan en kanske inte alltid - hela tiden - men för det mesta. Man känner när det håller, tror jag, annars kan man alltid revidera igen och igen...

En annan teori kan vara att hjärnan behöver luftrum att andas i. Intrycken måste begränsas innan kaos tar över barken. Nog om det nu väntar kulturbilagan och kanske ett glas te (igen). Tungan protesterar med att skrynkla sig ytterligare några varv kring vattenkokarens röda kjol.

Vid randen

Ytterst på ett grässtrå
i skuggan av träd
vacklar en stjärnbild
med blicken vänd hitåt.
Håller andan -
närmare randen
breder ut sin
trasighets vingar
och rasar
in i ljuset

*

© Fredrik Wolf

Bokdebutant.se

En sida för skriv- och läsintresserade. Här finns möjlighet att kostnadsfritt ladda upp ofärdiga eller färdiga manus för andra att läsa och kommentera. Utveckla ditt skrivande genom att omgående få respons på dina texter och ge själv konstruktiv kritik på andra skribenters alster.

Töm nu genast din skrivbordslåda på gamla manuskript, gör ett urval och ladda omedelbart upp dem på www.bokdebutant.se

Faces

© Fredrik Wolf

The Garden

There is this garden
in the corner
of her mind -
where all is forgiven
and

the lost

in stillness

lie

*

© Fredrik Wolf

The man with the blue guitar av Wallace Stevens

Första strofen av 33 i Stevens uppfriskande diktsvit från 1937. Om konstens villkor - att spela ohörda toner, skriva osedda tecken och skissa det oskönjbara i tillvarons trasselsudd.

Vem är mannen med den blå gitarren? Varför blå gitarr och inte blåstångsbrun? Vilken typ av musik lirar denne figur? Facit finns någonstans, det känner jag på mig. De kontrasterande färgerna i inledningsraderna blått och grönt. Den blå lite låga känslan juxtapositionerad med vitalitetens gröna. Men han spelar inte som man skall göra - vad är då det? Och vem eller vilka bestämmer vad musikern och konstnären skall spela?

The man bent over his guitar

A shearsman of sort. The day was green.



They said "You have a blue guitar,

you do not play things as they are."



The man replied: "Things as they are

are changed upon the blue guitar."



And they said then: "But play, you must,

A tune beyond us, yet ourselves,



A tune upon the blue guitar

Of things exactly as they are."



Wallace Stevens 1879-1955

_______________________________

Fredrik W.

Egyptiska Salwa Bakr om könens frigörelse

I novellen "The Sorrows of Desdemona" ur samlingen The Wiles of Men (1992, eng övers Denys Johnson-Davies) pendlar unga Munas tankevärld mellan den fritänkande lärarinnan Mrs Inayat och det fängelseliknande hemmet. Ett hem där modern skäller och hunsar och fadern slår om inte dottern rättar sig i ledet. Mrs Inayat visar att en annan väg, ett annat liv är möjligt om man - vadå? Vilka reella möjligheter finns för denna unga flicka i ett patriarkalt samhälle där kvinnor och flickor många gånger betraktas som lägre stående varelser? Som i följande passage där Bakr beskriver hur Munas mamma passar upp på maken:

"while her mother followed after him like a dog following its master."

Egyptiska författarinnan Salwa Bakr (f 1949) intresserar sig för könens emancipation. Hennes noveller cirkulerar kring kvinnoförtryck och de könsroller kulturen, media, oförstånd genom brist på adekvat utbildning och marknadskrafter skapar. Kvinnan skall var den uppassande och mannens önskan är lag. Unga flickor kan drömma om andra former av liv och försöka sträva efter det. Men motståndet är hårt och vartifrån skall uppmuntran och förstärkning komma? Bakr är övertygad om att litteraturen kan frigöra både kvinnan och mannen från sina hämmande könsroller. Denna novellsamling är sannerligen ett väsentligt bidrag till den processen.

Fredrik W.

Sommar av Sara Lundberg

För de allra minsta, de som är något större och håller på att lära sig orden eller varför inte bara njuta av det uttrycksfulla måleriet. Sommar av Sara Lundberg är en pekbok med tvåordsmeningar som man vill återvända till gång på gång. Bilderna bjuder på en färgprakt som fångar sommarens många och spretiga nyanser. Att avgöra vilken ålder läsarna av boken bör ha är en vansklig sak. Läsning och upplevelse av litteratur är så individuell så att åldersindela blir en nästintill omöjlig konst. Lundbergs bok kan vuxna tycka om på grund av sitt enastående måleri eller annan anledning. Kanske kan det bli en vandring längs minnenas allé tillbaka till den egna barndomens sommarlandskap. Läs, titta, undra och gå på upptäcktsfärd tillsammans med barnen i Lundbergs detaljrika bildskapande.

Fredrik W.

Eraser

She burnt all the papers

my face too

Hid the children

said they don’t need you

Then scarred my three letter name

with hidden knives

and dream-ridden snakes

torn from the roof

of my head

*

© Fredrik Wolf

When you get famous

When you get famous

don’t forget to send

those

letters

one each

Christmas
as your snow

melts

my burning

storm

*

© Fredrik Wolf

Per Gunnar Evander roman förbryllar

Avslutar i dagarna Per Gunnar Evanders självbiografiska roman speglade jag I min ungdom speglade jag mig ofta (2005). Lättläst med ett vackert ömsom omständligt språk skapar Evander eleganta formuleringar. Bokens innehåll är dessvärre magrare, kanske är det så eller så är min förmåga inte tillräcklig för att upptäcka det storslagna i boken som nominerades till Augustpriset 2005.

En stor dos självömkan finner man mellan raderna. En del gråt och misslyckade kärleksrelationer och mycket självupptagenhet. Är jag månne orättvis och missar något av värde - säkerligen. Vid varje läsning upptäcker man okända spår och andra vägar att söka sig fram mot ny förståelse och insikt. Men tyvärr så lockar inte romanen till en andra läsning. Kanske är det just det jag borde - ge den ännu en chans - allt i litteraturvetenskapens namn. För att utvinna existentiella klarheter och annat behövligt tankegods. Snälla läsare och följare, tala om för mig hur ni brukar göra med dylika texter ni möter på er väg.

I vilket fall som helst, så gillade jag grannen Eskil som symboliserade en annan del av verkligheten jämte den evanderska eller vem det nu var som var huvudperson/berättarjag. Var det verkligen Evander själv? Jag undrar det. Vem är det egentligen? Finns Evander mellan dessa pärmar.

F.

Mitt sorgsna ansikte av Heinrich Böll

I novellen "Mitt sorgsna ansikte", ur samlingen När kriget var slut och andra berättelser (1973, orig publ 1949) möter vi en man som hamnade i fängelse för att han lett vid fel tillfälle då statschefen just avlidit och allmän sorg var utlyst. Han arresteras och förs bort. Den starka staten misshandlar urskillningslöst medborgare fysiskt och psykist. Paralleller till vår tid är inte svåra att finna. In i minsta detalj kontrolleras folket och uppgivenheten och den absurda Kafkaliknande stämningen är kvävande. Rädslan finns där varje dag och begränsar starkt människors livsrum och rörelsefrihet. En obehaglig och gripande läsning!

1972 mottog Böll nobelpriset i litteratur. Motiveringen löd: "for his writing which through its combination of a broad perspective on his time and a sensitive skill in characterization has contributed to a renewal of German literature."

F.

Fransk njutning

I ropet franska författaren Anna Gavalda bakom succéer som Tillsammans är man mindre ensam och Lyckan är en sällsam fågel bjuder här på en till synes enkel historia om en relation som kraschat. Man har lämnat hustru och två barn för ny kvinna. Inget nytt med den storyn kan man tycka. Här far dock bedragna hustrun med de två barnen till lantställe med svärfadern och deras dittills konstlade relation tar en annan vändning. Saker och ting vrids och hamnar i ett annat ljus.

Om modet att lämna slockande relationer. Vem är det synd om - om någon nödvändigtvis måste axla just den rollen? Vilka faktorer får människor att stanna kvar trots en uppenbar och smärtsam kärleksbrist? Frågorna som boken ställer är många men svaren betydligt färre vilket är tur för läsaren som lämnas mer utrymme för sin tolkning.

F.

En liten bok om dyslexi

Martin Ingvar, hjärnforskare, läkare debattör med mera har skrivit en "liten" stor bok om dylexi eller ordblindhet som det förr benämndes. Trots bokens ringa omfång på under 200 sidor rymmer den många intressanta och tänkvärda uppslag om ett allvaligt problem i den svenska skolan som skapar lidande under skolår och även senare i livet. Ingvar är kritisk till bristen på kunskap om dyslexi inom lärarutildning och skola. Har borde göras insatser, anser han. Flera lyckade och evidensbara (vetenskapligt bevisade och fungerade) metoder för läsinlärning tas upp såsom Bornhomsmodellen och Rydaholsmodellen.

En högst läsvärd introduktion till fenomenet dyslexi. All heder till Ingvar för hans bidrag till att bringa reda i ett i hög grad förbisett problemområde.

F.

Kriminellt i P1

I Kulturradions Biblioteket startade den 24 maj en serie om kriminallitteratur med Anna Tullberg vid rodret. Något av innehållet: intervju med välkände amerikanen James Ellroy, att skriva i par eller vad utgör en bra deckare. Surfa in och lyssna i efterhand!

F.

Der Vorleser

Högläsaren eller Der Vorleser utkom på sitt originalspråk tyska 1995, sv översättning 1997. Om unge Michael som möter den flera år äldre Hanna, de inleder en intensiv kärleksrelation som med tiden fördjupas. Boken handlar om smått tabubelagda ämnen som begynnande sexuell upptäckarlust, attraktion över åldergränser och hur arvet efter andra världskriget förmörkade människors liv i Tyskland under 1960-talet.

Berättelsen ställer flera problem i fokus som exempelvis kretsar kring skuld, otillåten kärlek och vilken betydelse litteraturen kan ha för människor i trångmål.

A good read!

F.

Prata och/eller samtala om böcker

I På tal om böcker. Om bokprat och boksamtal i skola och bibliotek (2005 BTJ Förlag) möter vi femton verksamma bokpratare. De delar med sig av sina tankar kring samtal om litteratur, bjuder på konkreta tips och råd. Boken vänder sig till cirkelledare, lärare och andra litteraturfrälsta som på ett eller annat sätt vill dela med sig av sina läsupplevelser.

Intressant att notera är att bland de femton skribenterna finns blott en man? Vad förtäljer den siffran om könsfördelningen inom olika läsarverksamhetsområden?

F.

Försök om litteraur

Fyra författare, kritiker, litteraturvetare skriver om det som fångar deras intresse i litteraturen. Försök om litteratur utkom 1998 och har således några år på nacken. I vilken utsträckning det litterära klimatet förändrats tarvar följaktligen vidare diskussion. Och vad menar man med litterärt klimat, för vem av vem till vem...? Vem är man? Senaste tillskottet är till exempel läsplattornas intåg. Hur kommer de att påverka läsningen framgent? Den minskande läsningen bland ungdomar - vart leder den? Är den bilden sann eller är det så att ungdomar läser andra sorters texter som återfinns i andra typer av fora?

Boken visar på hur mångsidig litteratur och läsning kan vara och vilken perspektivrikedom den öppnar upp för den som är beredd att offra tid och tankeverksamhet.

Medverkande är i nämnd ordning Sara Danius, Birgit Munkhammar, Anders Olsson och Lars Gustafsson.

Redaktörer är Daniel Birnbaum och Leif Zern och boken ingår i serien Bonnier Essä

F.

Poetiskt om ungdomsår

Aase Berg, poet, kritiker (f 1969) gestaltar ungdomsåren turbulenta känslokast med utomordentlig skärpa. Vuxenvärldens hägrande monster ligger och väntar runt hörnet på de olyckligt vetande tonåringarna. Vuxna försöker ituta barnen att livet är något tråkigt man måste genomlida under tiden på "jobbajobbatåget". Enastående och precisa formuleringar.

En ledig man

Författaren Jamel Hamous andra roman handlar om Erik. Utbildad jurist som saknar praktik. Huvudpersonens problem är att han inte vill göra något, förutom att spela tevespel, dricka alkohol på krogen, dejta damer och slappa rent allmänt. Bor hemma hos kompisen John slaggar på soffan. Låter gärna andra betala. Man frågar sig om han inte har några planer med sitt liv - vad vill han?

När vännen planerar att flytta ihop med sin flickvän måste Erik plötsligt finna annat boende - han tvingas att ta tag i sitt liv på ett eller annat sätt. Hamnar ute på en skärgårdsö som assistent hos en säregen whiskepimplande gammal man vid namn Hugo. Långsamt förändras Eriks attityd genom umgänget med öborna och livet på ön Röja. Eller vad är det som sker?

Språket i romanen är okomplicerat och lättläst. Om man blir klokare av att läsa boken vill jag inte påstå. Därtill är huvudpersonen alltför blek och oskarp. Vad har format Erik till den han är? Föräldrarna kan vara en ledtråd. E blommar upp vid några tillfällen och visar initiativkraft. Om Helena skulle jag vilja veta mer. Människor bedöms ofta utifrån sitt yrke och vad de sysslar med inte hur de är som personer. Vilket kan vara missvisande i många fall. Kanske är det en enkel ingång till samtal att först fråga efter vad någon arbetar med. Men hur mycket säger det om personen i fråga?

F.

Kropp & Själ om barndom

I veckans avsnitt av radioprogrammet Kropp & Själ i P1 avhandlas barndomen. Missa det inte, kan höras via SR:s hemsida i efterhand.

Har vi alla behov av att berätta om vår barndom? Skriva ner tankar och minnen för att åter levandegöra eller bearbeta och handskas med en del av det egna jaget.

Hur det egentligen kan men veta det kan man återskapa eller rekonstruera det som en gång var? Kan man genom att fråga sina föräldrar komma i kontakt med den tiden och skapa en bild av den? Blir det inte deras bild som kanske inte stämmer överens med din? Något som kan ge upphov till konflikt är då olika bilder kolliderar. Möjligen finns det en önskan att bevara en slags idealbild, en rosenröd utan mörkare inslag. Vad händer då vi väljer att väja för och ignorera obehagliga minnen? Nödvändigt i svårare fall säkerligen. Och om man till stor del saknar minnesbilder - vad betyder det?

Tänk själv!

F.

Dying to Sin

Så heter den engelskspråkiga kriminalroman som jag just nu läser, utgiven 2007 och författad av Stephen Booth.

Vanligtvis - så långt mina deckarkunskaper nu sträcker sig - så visar erfarenheten på en för halvfärdig och skissartad personteckning. Intrigen och fallet är det enda och viktiga, ofta med makaber blodspillan som effektsökeri. Vill nu poängtera att jag kan ha helt fel. Det finns som många känner till en mängd fördomar beträffande kriminallitteratur. Och visst har man stött på författarskap i genren där man läst en halv sida och sedan lagt av på grund av för torftigt språk. Men det gäller förstås inte bara deckare. Böcker är lite som människor - kemin måste finnas där om det skall funka.

I den här boken hittar man till att börja med ett lik nedgrävt ute på Pity Wood Farm. Frågorna hopar sig och kommisarierna Diane Fry och Ben Cooper börjar gräva i dubbel bemärkelse. Karaktärerna är skickligt gestaltade och komplexa och därmed också intressanta och levandegjorda. De bär handlingen framåt och fallet har sitt centrum deras agerande och tänkande. En stilistiskt välskriven och sugande berättelse som man gärna dras ner i.

F.

Bokrean och Elsie Johansson

Igår kunde man börja förhandsbeställa årets reaböcker på två av nätets stora boklådor. Ögnade igenom urvalet, vilket tog ungefär två timmar i anspråk. Några fynd kan man göra. Men på den skönlitterära horisonten var det aningen tunnsått. Ett tips vill jag dock förmedla (den som starkt ogillar tips kan sluta läsa nu) och det är Sin ensamma kropp av Elsie Johansson. Förra året tilldeldes författaren och boken Sveriges Radios romanpris. En vidunderlig historia om en kvinna och hennes uppvaknande och tillbakablickande. Njutbar läsning i varje mening.

F.

Vart tog all denna kärlek vägen?

Mellan åren 1959-1969 var konsertpianisten Käbi Laretei gift med regissören och filmskaparen Ingmar Bergman. Boken innehåller brevväxlingen dem emellan. Läsaren möter två individer som vigt sina liv åt konsten. Inledningsvis är de båda lyckliga och lyfter varandra men efter ett tag så vänder det hela och misstänksamhet och svartsjuka drabbar främst Bergman och relationen börjar svaja. De förblev goda vänner långt efter att äktenskapet tagit slut och diskuterade ofta vad som gick snett och varför det inte fungerade. Kanske borde fler par som gått skilda vägar göra det - skulle det vara tänkbart - ens önskvärt?

Både Laretei och Bergman är goda stilister och stundtals poetiska i sina kärleksförklaringar. Men som helhet förblir boken en bagatell. Urvalet av brev är väl tillrättalagt och ofarligt.

F.

Barndom av Bo Carpelan

I Bo Carpelans roman Barndom (2008) får vi följa unge David Ekros under hans uppväxtår i Helsingfors med start på trettiotalet. Inledningvis så saknar texten tempo och karaktärerna är tämligen bleka. Det råder stiltje och historian står still. Men efter ungefär 70-80 lästa sidor så har berättelsen öppnat sig och karaktärerna börjar leva sina liv. Sett genom en ung pojkes ögon kan livet och verkligheten te sig skrämmande. Kan vi lita på det vi ser? Vad är beständigt och hur kommer livet utveckla sig? Vad kommer hända med mig och mina nära? Troligen har vi alla burit liknande tankar inom oss genom olika perioder av vår levnad. Försvinner de med åren? Knappast. Avtar deras styrka och ibland lamslående tyngd? Knappast. När vi minst anar det rycks mattan under våra fötter undan och vi faller - hur långt och länge vet vi inte - men en sak är säker - någonstans därnere i mörkret finns en botten och när vi når dit kommer det att göra ont.

F.

Fabrikör Liljeroos luftskepp

Påbörjade under dagen finske Arto Paasilinnas senast översatta bok Fabrikör Liljeroos luftskepp. Inledningen hade viss effekt på smilbanden men sedan tog segheten överhand. Tempot avstannade och långa beskrivningar, till synes utan mening, tröttade ut. Efter ett sjuttiotal sidor lades boken åt sidan. Tyvärr så bar det inte ända fram denna gång. Men vilka fina minnen man har av Paasilinna: Harens år, Den ljuva giftkokerskan eller varför inte en särskild höjdare - De hängda rävarnas skog.

F.

Norrlands Akvavit

Lyssnade idag på sjätte och avslutande skivan av Torgny Lindgrens audiobok Norrlands Akvavit. En berättare av hög klass. Med inlevelse och känsla för människors små egenheter lyckas han visa några av mänsklighetens alla skavanker och tillkortakommanden.

F.

Om NN

Dörren flög upp med en smäll och där stod han. Bröstet hävde sig som en bälg och svetten rann längs halsen. Han var för upprörd för att bli överraskad av systerns oanmälda visit, och hon i sin tur kunde bara stillatigande se sin bror komma indånande med raseri i blicken. Hennes närvaro fick E att komma av sig. Efter den första ögonkontakten ville han fly med blicken som om han vore förlägen över sin ilska.

- Jaså, där är du äntligen. Har suttit här i tre timmar och väntat på att du skulle dyka upp. Tänkte att du kanske var ett ärende till stan. Men när jag såg brevet på skänken så förstod jag. Visste inte om du skulle komma tillbaka. Du har ju alltid tagit till flykten när saker blivit obekväma. Jag har länge undrat när du skulle hitta det med tanke på att salig bror din stoppade undan det så väl. Fullt förvissad om att dess innehåll i evigheten skulle glömmas - inbillade han sig.
Var det så? Var han verkligen en sådan fegis, som flydde. Han som alltid uppfattat sig som så rekorderlig, alla till lags, och smidig. Han var på samma gång tillräckligt ung och gammal för att vifta bort systerns hårda omdöme. Klara, som alltid var så rakt på och aldrig vek undan för obekvämligheter, som han därför undvikit att träffa mer än nödvändigt. Men nu när hans fru var borta kändes det annorlunda, nu kändes det inte längre så angeläget att hålla inne på sanningen för att slippa undan bråk. Hustrun Inga hade varit precis som Fritz, lugn och undvikande, smidig, och därför hade deras många år tillsammans passerat tämligen lugnt förbi. Nu när Inga var borta, och den första sorgetiden lagt sig, tyckte tydligen systern att det var dags att lyfta på ett par gamla mattor.
- Ja. Jag har varit nere vid båten ett tag. Jag hittade brevet i morse när jag plockade fram lite gamla foton.
- Och vad tänker du om det?
E har inte hunnit formulera sina tankar om broderns sista brev, som han precis läst, snart tre år efter det skrevs. Han dröjer med svaret:
- Märkligt! Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga om det. Men det är märkligt! Kände jag min bror? Gjorde du?
- Ja, det tror jag faktiskt. Så mycket man nu kan känna någon annan. Vi kan ju oftast inte ens stoltsera med att känna oss själva, så...
Systerns dömande stämma började mjukna upp, och bli mänskligare. Det fick E att känna sig lite bekvämare. Att bli anklagad var han inte van vid och det fick honom alltid, de sällsynt gånger det hände, att bli liten. Han hade på bara nåra minuter gått från ilska, till litenhet och nu på väg att hitta fotfästet igen. Ilskan hade helt lagt sig av systerns överraskande besök. Det kändes bättre och faktiskt rentav skönt och bekvämt att sitta mittemot systern, en känsla han inte haft på länge i sällskap med henne. Men någon tanke, några ord kunde han inte finna. Han sökte efter något att tänka, att säga, men systern bröt istället åter tystnaden:
- Du verkade väldigt upprörd när du kom in. Var det något i brevet?
- Nej! Eller... jo, på sätt och vis, men egentligen inte. Det är väl som du säger, jag har kanske varit lite bekväm. Och jag som hela tiden trott...
- Ja, vad har du trott, E?
- Ja, att det var bra.
- Var det inte det då?
- Jo, visst var det väl det, i och för sig, men...
- Men, vadå?
- Ja, att det fanns något annat också.
- Fanns? Finns det inte längre menar du?
- Jo jo, det är bara det att...
E måste tänka en stund. Det var svårt att så fort sätta ord på sin nya insikt, som båda hans syskon nu kommit till honom med, den ena postumt, den andra mellan fyra ögon.
-...man borde ha stannat upp någon gång. Nu är det ju nästan för sent!

I begynnelsen var ordet

En slags inledning

Orden och bilderna är våra följeslagare. Vi kan inte undgå dem. Kring litteraturen, bokstäverna och talet svärmar vi. Inställda på att fånga det omedelbara i allt snömos.